Nu på under semestern hade jag bestämt med mina föräldrar att göra en liten utflykt och försöka hitta ett par platser där min pappas morfars far växte upp under första halvan av 1800-talet.
Första stoppet för dagen blev en fika vid Möckelns strand strax utanför Älmhult. En lugn och skön plats för en förmiddagsfika.
En kusin till min pappa forskade också en del på den sidan av släkten och jag har använt mig av det han hittade för att forska vidare. Pappas morfar August och hans familj gick under tillnamnet "Stubbarna", eftersom August far Olof skulle ha växt upp på en plats vid namn Stubbholmen. Familjen bodde även en tid på något som kallas Marsholmen.
För några år sedan sökte min bror och jag på de här platserna på internet och vi hittade en ö i sjön Möckeln i Kronobergs län, som heter just Marsholm. Fram tills förra veckan var vi övertygade om att det var en av de platser som vår förfäder Olof hade bebott innan han kom till Blekinge.
Nu var det inte så. Ön i Möckeln heter Marsholm men "vårt" Marsholmen är inte en plats utan namnet på ett torp, som låg under gården Krampanäs i Härlunda socken. Stubbholmen visade sig också vara namnet på ett torp inte långt från det första.
Denna upptäckt gjorde jag förra veckan när jag redan bokat in ett besök på gården Marsholm på Ön med samma namn. Jag tyckte det var synd att avboka och det kunde ju vara intressant även om vi inte har någon koppling till gården. Ett äldre par som arbetar ideellt i gårdens stiftelse tog emot och visade oss runt i det gamla huset och berättade om dess historia. Trevligt att det finns såna här gamla bevarade hus med så mycket historia.
Efter besöket på Marsholm och lunch på Bykrogen i Liatorp, hade vi lite tid över innan nästa möte så vi stannade till i Linnés Råshult. En underbar gammal miljö med mängder av vackra blommor och andra växter. Vi passade på att svalka oss med glass på Caféet som också serverar lunchbuffé. Ett utflyktsmål att rekommendera till alla som gillar lugn och ro och växter!
Genom hembygdsföreningen i Krampanäs fick jag kontakt med Tommy, en man som visste mycket om bygden och som var vänlig nog att visa oss runt så vi fick se var torpen legat. Vi hade aldrig hittat dit utan hans hjälp, för det var mitt ute i skogen bland blåbärsris, lingonris och hallonsnår. Naturligtvis såg det annorlunda ut på 1800-talet, men det var ändå mitt ute i den småländska skogen. Det var egentligen inte så mycket att se eftersom det enda som fanns kvar var en gammal stengrund, men det var ändå en speciell känsla att befinna sig på förfädernas plats!
Efter en dag full med kultur bar det sedan av hemåt till Blekinge igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar